onsdag 15 april 2015

Det var som fan.

Tänk att bloggen finns kvar, nästan så man tror den ska självdö om man inte göra några inlägg. Eller ja det gör den ju iofs på sätt och vis. 
Finns säkert de som saknar de här inläggen något vansinnigt, jag är hemskt ledsen ;)
Faktum är att så fort jag startar dator eller iPad så är det för att plugga. Eller nja, kanske facebooka lite oxå. Jag är så otroligt osocial att jag knappt känner några människor längre alls. Jag får ordna till det längre fram, jag ska ju trots allt se till att ta min examen i juni, efter 5 år. 5 jävla år, det är ju en stund.
Mycket har hänt längs vägen och mycket kommer att hända, främst jobbmässigt tänker jag.
Lönen ska jäklar i mej förhandlas, ansvaret ska förändras och utökas och jag... Ja jag är helt enkelt en mycket smartare människa. Fan så bra. Examensarbetet går framåt, segt ibland, i en jäkla fart ibland. Ämnet är literacy och den som inte förstår det får googla. Tyvärr kommer ni inte bli klokare, för beskrivningen som finns är kass. Just därför kommer det här examensarbetet att fylla ett tomrum för forskningen, oxå förbannat bra ;)

Ibland, men det är otroligt sällan, försöker jag mej på att socialisera. Plötsligt händer det. I fredags blev det ett litet, nja ganska långt varv på L'orient och Palatset. Ett flertal bra spelningar på L'orient avslutades med efterpartaj på Palatset. Min kollega undrade varför jag hade svarat hennes chat vid 05.30, och på det svarar jag.... Oklart :) Men kul hade vi, Tank, Pilla å ja och då jag sällan är ute är det ju lika bra att ta tag i det ordentligt? Bra, menart. 

Lördag blev således en mycket tragisk dag. Jag är jättedålig på att vara bakis. Dessutom hade jag en otroligt störande nackspärr toppat med jävulsk tandvärk. "Det går bra nu". Nackspärr ska erkännas helt självförvållat. Bevis på svaga nackmuskler och headbanga i flera timmar kan vara osmart. Osmart men smart just då. Typ. Tandvärk.. Jadå, jag har troligen lyckats bita ihop och trycka till en gammal lagning så den påminde en tand om att det var dags att dö. Ja på rikt.

Söndag betyde alltså jourtandläkare och uppborrning av tand som var döende. Rotfyllning väntar och första passet är imorgon 8.20. Fn vad jag längtar, måste ju vara 4 år sedan jag rotfyllde sist. Om du inte provat nån gång rekommenderar jag det verkligen. Det är så underbara adrenalinkickar när de skickar små impulser in i tanden för att se om ngt mot förmodan lever. Ngt litet överlevande brukar finnas, alltså flyger man i taket av smärta. Och nej bedövningen brukar inte funka så bra heller.
Sedan är det ju dags att rota ur kanalerna på vävnad, förmodligen är det 4 kanaler så det blir så jobbigt och så dyrt som möjligt. Sedan håller man väl på så en tre-fyra ggr. Efter det är man förbannat fattig och om möjligt än mer bitter. Men vi kör.

Förutom min tandläkardejt ska jag sedan vidare mot handledning av exarbetet. Vår handledare är forskare, doktorand, kanåvetallt å lite till i och om språk. Ja det blir ju noga skrivet iaf. Jag har sedan länge slutat vara språkpolis, jag inser att mitt språk inte är så rikt som jag velat tro och mina styckeindelningar, kommateringar, rubriksättningar och alla jävla formateringar (typ) är helt åt skogen. Det är bara att låta sej tillrättavisas och säga ja tack och amen. Sjukt svårt och galet nyttigt.
Därefter vidare till däckskifte. För det är visst hög tid. Vår, underbart.
49 dagar kvar till Sweden. Det är bra skit ni.

Nu borde jag författa några rader om etnografi under vår metoddel. Eller så händer inte det ikväll. Kanske en annan kväll :)

Have it King u all!!