Trust and believe in faith

 

 

 

 

Come walk with me, along memory lane

Come talk with me, let me feel your pain

Things left unsaid, better to be spoken

Cries of need, your mind seems broken

 

How does it feel inside your soul?

Try to spell it out with words

Scream out the feeling someone stole

Mend your heart, I know it hurts

 

Trust, believe and strength you will get

In time you learn to master regret

Life and days moves on - and so shall you

The path shall be shown - you will know what to do

Just nu är det många av mina vänner som har det lite tufft.
Av olika anledningar, men alla kämpar vi väl med något.
Med några rader (lite för snabbt) ihopkastat vill jag bara
dela ut några kramar till de jag vet behöver det. Ni vet nog själva vilka ni är.
Och det huvudsakliga budskapet är: Prata. Det är så viktigt och många av oss
är ofta alldeles för tappra och stolta alldeles för länge.
Hitta någon att ventilera med.
Någon som du känner FÖRSTÅR dej och det du behöver få sagt.
Lyssna kan många. Förstå gör få.



Harry-Åke, Östen och Bertil. Lennart oxå.

Tyckte att jag skrev igår att jag är precis trött på bland annat: GUBBAR.
Vad är det för fel egentligen? Hur svårt ska det vara att få lite lugn och ro? Nädå. Hej tomtegubbar.
Date med Harry-Åke klockan 10. Ja polisen, remember? Först måste jag bara återge en bit till av samtalet jag hade med H-Å igår, minnet av samtalet kom ju först senare ;)
H-Å gav vägbeskrivning till polisen på Brigadgatan. Jo, jag hittar... "Du vet där man hämar pass."
(Rätt skönt att H-Å har en så positiv inställning till sina medmänniskor att han på förhand antar att ngt annat ärende än pass har man sällan. Iofs sant gällande mej, tur det.)
"Bredvid entren finns ett glastak, kör in under där. Gå_inte_ur_bilen." Han säger det verkligen med eftertryck. Hehe.... Nu börjas det igen. Bilder i stil med de som spelades upp i samband med hisslocksbilden kommer genast. Gå inte ur bilen.
Kan bara inte sluta undra...naturligtvis. Vad skulle hände om jag bestred mina direktiv? Vad har han för anledning att säga detta? Vad har egentligen hänt med de stackarna som gått ur bilen? Vad är det där för ställe? Ska jag verkligen ens åka dit?
Haha egentligen blev jag ju inte ett dugg orolig utan tyckte mest det var kul uttryckt :)
Klockan blev iaf 10 och jag åkte upp till H-Å. På sommarhjul, vilket han för övrigt inte alls brydde sej om. När jag närmar mej glastaket står H-Å där och vinkar åt mej. En glad H-Å tänkte jag. Kanske kan bli kul det här? När jag kört fram visar han var jag ska stanna och jag vrider mej för att öppna dörren. Då visar H-Å myndigt (alltidmyndigtalltid) upp höger hand som stopptecken och smiter in genom en dörr och försvinner. !!!!!
Naturligtvis sätter jag mej tillrätta i bilen, så foglig så. (Jag hoppas ni kan se det här, för det är en syn för gudarna...) Jag börjar lite smått nervöst skruva på mej. Spanar oroligt upp mot glastaket, som är täckt av snö och is, letar med blicken efter H-Å. Ska jag kanske bara åka härifrån? Vad kommer att hända OM JAG KLIVER UR BILEN?!
 *Inga tvångstankar om att öppna bildörren, inte nuuuuuw*
Plötsligt står han där H-Å. Glad. Viftandes med en krycka. I handen håller han den minsta kamera jag sett.
Jag öppnar dörren på glänt. Fast bara så lite att jag med ansträngning får ut nästippen och lyckas få ur mej:
"Kan jag komma ut nu?"
Det får jag och efter ha fotograferat skadan och mätt upp dess storlek får jag åka därifrån. Varför jag inte fick gå ur bilen? Har inte en aning. Det som tydligen kunde ha hänt(?) hände aldrig.

Ni ser väl monsterskadan?
En spricka där till vänster.
Ett vitt streck där nere.
Menart.



Konsterade att jag har två gigantiska lampor fram på min bil.
Märkligt nog hela och fullt fungerande.
Hur länge...? 

Tog ist en krypkörning ner till verkstan med mina vinterdäck, ja i bagagen alltså. Sommardäck, vinterväglag och jag är ingen bra trio tillsammans. För jag har så svårt att krypköra. Halkigt är ju dessutom kul...Nja inte i trafik kanske. Fast spinna loss lite vid ett stoppljus är på rikt, roligt ;)

Dumpade av mina v-däck som ska kasseras. Får vänta ett par dgr till på nya, tjoho....
Åkte hem till Tanya som dragit igång kaffet. Det behövdes ngt stärkande efter glastaks-upplevelsen och det första som hände hemma hos T var iofs inte stärkande alls. (Jag börjar bli smått oroad för min tilltagande lättskrämdhet, tur jag ska till läkarn imorrn. Blir ju skrämd heeeela tiden.)

Står i hallen, precis innanför dörren och krånglar mej ur skorna. I knäveckshöjd, bakom mej, smäller det till. In flyger ett par kilo reklam och jag håller på att dö. Skriker till och flyger in i lägenheten med Ica Maxis senaste fynd tätt efter. Maxi har hakat på skon och flyger med mej in i lägenheten och jag ska aldrig mer handla på Maxi. Nä fasen. Det sista var inte riktigt sant. Jag bara råkade vidareutveckla hur det kunde sett ut...Synd. Det såg riktigt kul ut :D

Östen. Han har öppnat ny butik ute i Ullstämma och det var
vi tvungna att kolla till. Tog en tur dit och ja....I bilder:



Prideinspirerade vagnar?
eller jobbar de efter genustänk?
Blått och rosa nämlich.
 




 




 



Gott.
Lite suspekt namn. Fast iofs inte.
Det är ju bulle med daim i.
Men är man lite slut i huvet så är man...

Frugan hittade lunchen.
Satte i sej hela skålen.
Nej, nu skarvade jag igen, hon tog nog bara en.

 

Hittade hage.

Klart man måste hoppa hage.

Försökte smuggla ner en flarra majjo i T's korg.
Men si det gick inte.
"Fiiii faaan!" hörde man.
(Äter inte detta hemska vedervärdiga sedan spanjacko...)

Lunch hos T. Man kan ju tro att dessa två hör ihop och
kompletterar varandra.
Det gör de. Min är till vänster och T's är till höger.

 Åkte hem för att vila efter denna ansträngande utflykt. Möttes av denna syn på hallmattan. Haha... Kom att tänka på Tobbes blogg. Han skriver om "dagens fynd på hallmattan" Jag kan nog fasen hänga på där...Här var mitt fynd:

 

Alltså. Brevbäraren måste ju tro jag är ligist. Eller...ja.
Ett brev från Bertil polis som meddelar att förundersökningen mot min häst
är nedlagd. Skönt, hade aldrig rett ut en rättegång angående detta.
Det andra var om bilen och innehöll några intressanta uppgifter....
 

Uppgifter om bilägaren som utförde smitningen....
Men titt påt.... Lille GUBBE!!!
Gammel-dö, som Ankan skulle ha sagt 1996.

Härmed vill jag be om ursäkt till samtliga (Nja, nästan!) grannar. Mej vete(!)rligen är ingen av pöjkarna i detta huset födda 1923!!

Men gubbe lille. Kanske dax att börja kila stadigt med färdtjänsten? Du är liksom 90 år. Det börjar bli dags kompis, på rikt.

 

En annan speciell händelse från i eftermiddags. Tar ett varv med dammsugaren. Bara det är ju iofs intressant, detta är ju något jag vanligen inte befattar mej med. Kanske var därför det gick som det gick. Vänder mej om och får syn på detta:

 

For reaaaaaal?
How the fuck does it doooo that?!

Tittar på sladden. Tittar på slangen jag håller i. Samma procedur ett par gånger till. Full effekt på dammsugaren, den är i full gång. Vilken underbart innovativ maskin! Drar ingen ström alls. Minns inte att jag tryckt i några batterier dock....

Sedan kommer jag på den briljanta idéen att följa sladden. Den går till plattången.

Så jävla innovativt var det.

 

Och en sista GUBB-story:

 

En timme efter att jag kommenterat
på Pälles status ser jag vad jag har
skrivit. "Pyrt." Vaf det var ju roligt
ju! Undrar om hjärnan letade fram pyrt
pga av att jag läste eld?
Aee, inte var det medvetet iaf.

Titt påt, vad Pälle svarar.
Inte mer gubbar nu.
Nu får det fnn vara bra.
OH BEHAVE.

Så det var historien om Harry-Åke, Östen och Bertil. Visst ja Lennart oxå. Det är Mr Bilverkstad. Underbara människa. Trollar fram vinterdäck åt mej (från Norpan av alla ställen?) och lovar att fixa så fort han hinner. Lennart och Pecka, fina pöjkar på Bilteknik (Karlsson/Sjönell) nere vid CC. De fixar allt. Från trasiga lampor (!!!) till vinterdäck till ja... allt som nu har med bil att göra. Pöjkar förresten, gubbar ä di. Iaf Lennart =)

 

Hoppas alla där ute får en fin kväll. Själv ska jag plugga in lite mer om gubbar. Fämst Vygotskij. Där har vi iaf en gubbe som jag gillar. Lennart är ju oxå ok. Men de andra. Nä. Jag är härmed officellt rädd för både tanter och gubbar. Tycker mest de är till besvär. Hädanefter kommer jag gå omvägar om jag ser en pensionär. Pensionär - beware. Har ju sagt att engelskan är oslagbar ibland ;)

Hej påt!

 

Have it King u all!





Sluta skräms - på dirr!

Då jag igår var helt insnöad(!) på att tänka i bilder och hur det kan gå till, missade jag ju att berätta om gårdagens skräckupplevelse.....som faktiskt blev till en kortare följetong då jag fick en skräckupplevelse även idag.
Igår eftermiddag vid 17 ringer det på dörren. (Hör inte till vanligheterna, är det någon som kommer förbi oanmäld är det oftast Tanya och hon ringer förresten inte på.)
Begår en miss då jag inte kommer ihåg att titta i kikhålet innan jag öppnar. Så. Slänger upp dörren. (Och till detta borde ni se bilder och dessutom höra ljudeffekter. Ni vet en gammal klassisk skräckfilm med det höga ljudet som skär i öronen...DET uppstår nu ;))
Vem står där? Jo, kärringa Karlsson. Ni som tidigare läst här vet hur rädd jag är för tanten.
Något kutrygg, grön "stalljacka", röd basker, stirriga grisögon, och allmänt ilsk. Otäck.
Där står kärringa Karlsson och jag märker hur jag sväljer, tar ett steg tillbaka, sätter ihop händerna framför mej och börjar flacka med blicken.
*Vad vill tanten? Vad har jag gjort? Varför har jag gjort något och hur fn ska jag re ut det här?* Tanten tar sats och ser ut att vara beredd att gå till anfall vilken sekund som helst. Hon lyfter pekfingret och börjar att hytta med det, sådär som bara pensionärer kan. (Jag kommer dö....Jag är övertygad nu.)

-Du! Du ska flytta bilen!
-Jahaaa? Eller ja det ska jag... (Why, maaan whyyyy?!)
-Min väninna från huset ijämter..hon ringde nu. Di har varit här, förstår du.
-Jahaaa? (Tanten kanske ser spöken?)
-Trafikbolaget förstår du. Du kan få böter. Inte bra.
-Nej. Det är inte bra, nej. (Fortfarande oförmögen att röra mej...)
-24 timmar. Sen måste du ju flytta. Men UUUUT mä dej då!
-JA! (Herregud. Som på kommando från Gestapo hoppar jag i skor och jacka och flyger ner för trappen.) "Ehhh, Tack!".... får jag ur mej på vägen ner.

Fasen det är inte helt bekymmersfritt att bo på Vete, det ska gudarna vete, höhö.... ;)
Och inte med tanke på uppföljningen som kom efter detta.
Idag vid 14-tiden ringer telefonen. Det är Åke. Ja ingen Åke jag känner, men han ringer från trafikpolisen.
*Vad vill gubben? Vad har jag gjort? Varför har jag gjort något och hur fn ska jag re ut det här?*
Gubben tar sats och börjar (oerhört myndigt, för poliser har alltid en myndig röst.) förklara sitt ärende. Jag missar början. Hjärnan har hakat sej på "polis", och vill liksom inte riktigt släppa det.
-......men du har en blå audi men regnr. blabla?
-Jog! Ja menar ja! (Fnn.)
-Ja, kan du titta om den har skador, och ring tillbaka sen?
-Vart?
-Ja...vänster fram?
-Ja, just det. Kollart du!
Åh sucka. Och det gjorde jag - högt. Idioten (ja inte Åke nudå, utan NGN idiot) har lyckats backa på min bil och en till på motsatt sida av vägen. Stannat för att titta till sin egen, men kört vidare. Synd för abret att Hasse-mä-kratta var ute i sin trädgård och räfsade löv.....!
Smitning heter ditt lilla helvete. Bara en tanke. På denna gata parkerar endast vi som bor här, det är en återvändsgata, så ingen passerar heller... Två av mina grannar i huset står på gatan förutom jag.
Såååå. Vem av er åker dit? Kortet i två månader...lockande? Ska bli intressant att se vem av dessa som inte kör bil på ett tag.
Eller. Såklart det kan vara vem som helst. Kom på att mina grannar läser säkert här, skulle inte förvåna. Nä, inte kärringa Karlsson. (Hopes and prays for that...!)

Just det. Något annat som visat sej vara följetong är min otur med lampor. Ganska märkligt fenomen.
Skulle igår tända lampan i sovrummet - poff. (Man suckar aaalltid när en lampa går sönder.)
Skulle igår tända lampan i barnens rum - poff. (Man suckar högre gång nr. 2.)
Hämta nya lampor....Alla lampor slut. (Sucket övergår i frust.)
Ger fan it - har mörkt. Eller flyttar runt lamp-asen.
Idag: Plocka fram stjärnor till fönstren. "Häääär blir lagom att hålla i sladden..." Eller inte?

Den hade jättelång sladd.

Den hade oxå en väldigt fin lampa lite tidigare.

FNNN! Vettig att dra sönder när det redan var bristvara. Nu får jag flytta runt ännu fler lampor. Jag jobbar med punktbelysning på Vete. Random punktbelysning.
Sucka---> Frusta---> Sjunka ner i soffan och inte orka mer.

Något positivt på sluttampen. Fula brev har jag tidigare skrivit om. Det finns fina brev oxå, jag fick ett idag, och det var ju behövligt! =)

 

 

Tack min fina kollega Pia! De tog slut fort =D
Nom nom.

Underbart med små omtankar, som jag skrivit tidigare! Dessa kom i rättan tid.
För nu orkar jag inte mer poliser eller gubbar eller tanter eller trasiga lampor.
Ändå ska jag imorrn infinna mej hos Åke-polis och visa skadan på bilen. Med sommardäck på. Kommer bli sjukt bra. Fattas bara att han hittar någon lampa som är trasig. Kan jag ta med den från sovrummet mån tro?

Have it King u all!

Hur tänkte du nu?

Kan man ju få många intressanta svar på. Förklaringar till olika slutsatser är väl kanske det främsta man tänker på. Men nu är jag inne på ett annat spår litegrann. Nämligen hur olika vi egentligen tänker. Jag vill påminna mej om att det var i en diskussion med Figge jag första gången kom att fundera över det här. Det han sa då var: Jag tror nog du tänker lite som jag, jag tänker i bilder.
Kommer ihåg att jag tvekade över svaret. Anledningen till att jag tvekade var att jag inte egentligen kunde komma på hur man annars tänker? Ser inte alla bilder? Jo alla gör det mer eller mindre verkar det som när jag letar lite info om det. Minnesbilder är en självklarhet för alla. Men att tänka i bilder förjämnan är något som inte alla gör. Vissa tänker i ord. De ser orden framför sej i text. Det händer förvisso mej också ibland, men oftast bilder.
Det finns de som hävdar att det främst är människor med en estetisk sida/ådra som ofta tänker i bilder. De finns även forskare som hävdar att mentala bilder inte alls existerar. Det senare påståendet skulle jag vilja hänvisa till "otur i tänket" för visst gör det det. Det verkar överlag inte finnas väldigt mycket forskning inom området, men det är oerhört intressant.
Att kunna (ja det anses faktiskt som en kunskap!) tänka i bilder är något jag inte skulle vilja vara utan. Om vi nu endast åsyftar positiva bilder och tankar. Vet att det finns de med tyngre tankar som istället för att ha glädje av sina bilder förvärrar sina tankar genom att ha detta tankesätt.
Men nu fokuserar vi positivt :) Detta kan vara förklaringen till varför ett skämt som man skrattade åt för två timmar sedan plötsligt blir roligt igen...och ja, helt sonika måste man asgarva, lite till :D
För de som inte begriper framstår man nu som totalt dum i huvudet, då man helt plötsligt börjar skratta, eller otroligt trög. "Hallå, tog det två timmar att fatta det där eller?"
Nej inte det. Jag har istället för att vara trög utvecklat skämtet, sett bilder om vad som kunnat hända sen, och gjort i princip ett nytt skämt av det.
Nu när jag tänker på det...Man skulle ju aldrig behöva ha tråkigt, egentligen ;)
Så. Jag ska ge er några faktiska bilder på vad som kanske inte är världens roligaste skämt. Men tänker man i bilder.....Ja..herregud :D (Och visst..det där med dum i huvudet är ju alltid ett relativt påstående!)

Taget från Instagram. Känner inte personen som lagt upp detta.
Däremot känner jag Grynet som gillat bilden.
Jag undrar om Grynet oxå såg bilder när hon läste denna =)

Nu ska jag vara ärlig. Så här "dålig" humor har jag. Det här är så vansinnigt roligt och jag har vid ett flertal gånger under eftermiddagen skrattat åt den här. Vid nåt tillfälle så tårarna sprutade. Kommentaren som Martin Lindblom lägger under är alldeles klockren. Jag kan verkligen se framför mej hur han står där, irrar med blicken, söker frenetiskt efter det där locket. VAR FN ÄR LOCKET? Rör jag locket sprängs hissen! (Jaja, ska väl tillägga att jag även ser mej själv i samma situation...!)
Skickade denna bilden till Fredrik, där jag var ganska säker på att få medhåll i att bilden och texten är sjukt rolig. Och jadå. Får ett "asg" tillbaka. Lite senare meddelar han även att han börjat rita bilder utifrån denna. Ja, det är ju det jag säger..bilder, bilder : )
Nä fasen, jag garvar fortfarande, jag måste ge mej snart.....Hahahaha....!

Ett annat exempel är från helgen. Denna tror jag Ante la upp på fejjan och den snodde jag. Tanya och jag har skrattat tills vi kiknade åt denna. Bilden i sej är småkul, visst. Men bilderna som den för med sej.....!

Extra lycklig blev jag när T säger/skrattar fram:
"Aee jag kan se oss två i den där jäkla kanoten. Först paddlandes frenetiskt. Med sammanbitna tänder väser vi till varandra: Fortsätt paddla, fortsätt paddla. Snabbt därpå infinner sej paniken och vi börjar klättra runt i båten. Båthelvetet välter. Försöker komma upp i kanoten som bara snurrar. Börjar simma, som idioter... Fortsätt simma, fortsätt simma.....!"
Lagom vettigt att ens försöka paddla eller simma från eländet.

Lite saxad info:
Genom att aktivera den understimulerade hjärnhalvan (vanligen den högra) ökas vår potential.
Som barn har vi alla en naturlig balans mellan hjärnhalvorna. Men den moderna livsstilen gör att den högra hjärnhalvan i vuxen ålder blir mer eller mindre åsidosatt.
Forskare understryker betydelsen av att vi tränar upp den glömda del av hjärnan som har förmågan att tänka i bilder.
Alla har vi den förmågan potentiellt. Men på grund av att den legat i träda under många år kan det ta tid att träna upp den igen.
En del lyckas med detsamma medan andra måste öva dagligen i många veckor innan förmågan vänder tillbaka. Genom att träna upp förmågan att tänka i bilder utvecklas samtidigt både kreativitet och minnesförmåga. Du höjer din intelligens och kan snabbare ta till dig ny information. En intelligent människa använder båda hjärnhalvorna för att lösa sina uppgifter, oavsett om de är av intellektuell eller av konstnärlig art.

Artikel i helhet:
http://paranormal.se/topic/hjarna.html

Forskare från Lund menar:

Kunskapen om att vi har mentala bilder får konsekvenser inom flera områden, t.ex. vid inlärning, vid problemlösning och när vi designar eller skapar något kreativt. När vi använder oss av mentala bilder är det med största sannolikhet så att människor använder dem i olika hög grad beroende på situationen. Det verkar alltså finnas individuella skillnader i hur vi tar emot och lagrar information, hur vi löser problem och hur vi går till väga vid kreativt skapande.

Artikel i helhet:

http://www4.lu.se/o.o.i.s?id=1383&visa=pm&pm_id=617

Nedan kan du testa om du är en person som tänker i bilder. Troligen endast ett plojtest, men lite småkul iaf =)

http://quizstop.com/askpict.htm

En sista bild för dagen. Kom att tänka på det där med att det kan vara skönt att slippa se bilder ibland. Tyvärr gör man ju det ändå. Fnn Jennie. Lägg av med såna här statusar. Och om du måste kanske vi kan ta en diskussion om syftningarna? Det blev faktiskt en jättejobbig eftermiddag här för mej. Men tack. Tack så ****** mycket.

 

 

Så. Om jag nästa gång vi ses börjar skratta hysteriskt utan större anledning.... Ja då kan vi ju hoppas på att det beror på att jag vidareutvecklat något skämt från tidigare under dagen. Annars kan det ju helt enkelt vara så att du ser rolig ut? Det vet man ju liksom aldrig. Trälit det där : )

 

Have it King u all!

Satan i gatan.

....vilken pissig dag. Jag kan ta dagar då jag är arg, sur och tvär. Inte speciellt svårt att hantera, man blir "lite" arg, kan skrika och bete sej lite, sen mår man oftast lite bättre.
Jag kan ta dagar som är av det oroligare slaget, då inget blir gjort och fokus sitter i en talltopp i skogen. Det går över det oxå, sova brukar var bästa knepet.
Naturligtvis finns det dagar då inget av dessa tillstånd infinner sej och allt bara är tipp-topp. Allra enklast naturligtvis.
Men dagar som den här, de hoppas jag inte återkommer alltför ofta. Ledsna dagar, då jag bara är allmänt pissigt låg och kan börja tjuta ifall någon säger "hej". Hantera det? Ingen bra lösning alls faktiskt. Dagens lösning blev att om det ändå ska tjutas kan jag väl lika gärna spä på och utsätta mej ännu mer. Bring it on. Möte klockan 8 inne i stan. Klart vid 9. Insåg redan vid 7 när jag klev ur sängen att detta är ett praktexemplar av en skitdag, och vid 9-hugget är jag lagom bottenlåg och borde åkt hem och lagt mej igen. Nähä då. Här ska utsättas och pinas lite. Åkte helt sonika upp till minneslunden som jag bestämt sedan länge att jag skulle göra. Kändes liksom läge, fast ändå inte.
Där var det iaf lugn och ro och inte en levande själ syntes till. Ingen annan heller för den delen, hehe :)

Jag har ingen aning om hur länge jag befann mej där, men det kändes läkande iaf. Däremot tog den otrevliga känslan tomhet och apati istället över. Att gå in på Ica för att köpa mjölk tog en evighet.
Väl hemma blev det soffan och ett par timmar sova, helt slut.
På eftermiddagen samlade jag ihop mej ngt sånär för en dos socialisering. Ibland behövs det ngt för att bryta tänk och mönster. Ibland behöver jag bara låsa om mej, dra täcket över huvet och bara va. Den första lösningen brukar dock fungera bättre för att ta sej framåt, uppåt.
Åkte hem till familjen Taikon på Järdala och började direkt fundera över om det är jag som har svagt hjärta eller om det är Tanya som är hyperaktiv. Nejvars, men ungefär såhär:
3 ungar.
Pepparkakshus byggs/dekoreras/äts/kladdas.....
Degen till lussebullarna jäser.
Potatismos och korv tillagas.

Och det bara är så jäkla skönt. I denna smärre hysteri tar man en kopp kaffe och bara njuter åt Taikons galenskaper. Mollan slänger pepparkakor på golvet. David äter mer godis än vad som hamnar på pepparkakshuset. Varje gång han ätit upp något säger han: "Ojdå."...precis som om det inte vore planerat. =) Bella försöker göra så fint hon kan medan hon ska styra upp lillebror och lillasyster som inte riktigt konstruerar enligt regelverket.
Jag bara njuter i denna röriga stund. Jag behöver inte göra ett dyft. Gör det jag vill, om jag orkar. Stannar så länge jag orkar. Jag stannar ett par timmar, får puss och kram av Mollan och åker hem och låser min dörr.

David och Bella gör så fint så :)

Mollan bidrar genom att äta :)

Lussebaket drogs igång

 

Tjusigt!!

Lagom glad. Jag hade iaf jättekul åt detta ;)



Helt klart oklart.

Men titt! Liten lucköppning till vänster....?

Snyggaste jag sett på länge!

Denna bilden är helt underbar.
Bella stör sej på att luckan inte går att stänga riktigt.
Lik sin mor, dvs handlingskraftig som få, sliter ungen fram
hammare och mejsel och börjar dona.
"Molly. Stör inte mekanikern nu."
Gotta love it!

Imorgon väntar en ny dag. Undrar bara vilken sort det är. Vi kan bestämma att det är en glad-dag?

 

Have it King u all!

Kärleken flyttar in :)

Är det inte underbart? När man hittar kärleken i livet, man vill dela allt. Man blir sambo. Ja eller nåt åt det hållet. Min kärlek flyttade in torsdags, men flyttade ut idag på söndagen. Kan tycka att det är ganska lagom. Sambo på deltid. Särbo på deltid. Växelvis boende? Möjligheterna är oändliga, bara man är ense. Och det är vi :) Naturligtvis är det Tanya som bott här ett par dagar, varför sitta på varsitt håll när vi ändå hänger ihop förjämnan?
Torsdag blev en ganska lugn tillställning med en lill-sväng till Royals för att prata strunt med Oscar och co. Efter det en kort sväng till L'orient för att heja på Ph och några andra glada själar. Sprang även ihop med Gertza Sjöööööberg. Mycket trevlig kväll!
Fredag fick inledas med sovmorgon och fram på eftermiddagen blev det en tur ut i urskogen dit inte internet räckte eller täckte. Nejvars, men utåt Vikingstad någonstans bakom massa skog och höga berg. Mörkt som bara den och vid en grusväg precis innan vägen fortsatte ut i tomma intet, ja si där bor Hacke. (Why maaan, whyyyy?!) Lagom mörkrädd, intog ngn karateposition som i försvar mot vildsvin som eventuellt kunde komma hoppandes (anfallandes) i sidled klev vi ur bilen. En katt och en hund bodde där oxå. Dessa två var väl iofs ganska fogliga, men de lyckades skrämma skiten ur mej flera ggr. Väldigt lika vildsvin om jag får säga. Kanske blir sådär med de stackars djuren efter ha bott på landet för länge? För inte kan det väl ha varit mina vanföreställningar? Nejnej.
Hacke, hur som haver, driver ett eget företag som heter Endless Steel Design. Duktig som bara den på diverse konstruktioner och nu hade Tanken kommit upp med en idé för Hacke att fixa till.

 

"Forever fitted" Hackes egna beskrivning av armbandet han svetsade fast.
Det sitter där det sitter, så snyggt!

 Fredag kväll kom och en sväng till stan där vi bland annat sprang ihop med Dennis på Mörners. Ja och så heja vi på Gertza Sjööööberg.

Hem fram på natta och lördag innebar sovmorgon :)
Tvingade T till att ge oss ut en sväng i luften, har hört att det är bra nämligen. Adventsmarknad i trädgårdsföreningen. Kallt vare. Ingen vidare julstämning och det som var mest positivt var att vi sprang på min goa fd kollega Agneta. Alltid lika glad och babblig. Synd att de hade köpt getost som hennes sambo gick och vifta med. Vidrigt faktiskt. Agneta, du kommer väl ihåg vad Eva sa när vi åt på Riffet: "Det smakar som get luktar, jag tänker på Valla." Eww, på rikt.

Kaaaaaaaallt!

Tog skenbenet mot stan för lite värme. Full action i innerstan, och här kan det varit så att det blev för mycket värme? Nej fy, jag har ingen aning, fullt pådrag som sagt iaf, hoppas ingen kom till skada....!

Hoppade in en sväng på New Yorker, lite shopping är alltid bra för humöret. Plånboken håller sällan med dock. Jobbigt det där. En fika i novembervädret....och mao inte så mkt värme.

Hem. Plugg för mej, sova för T. Kom på den otroligt fina idéen att Palatset var länge sedan vi besökte. Sist kan jag inte minnas alls faktiskt, ehum. ;)
En riktigt trevlig kväll. Biljard, livemusik, härliga människor och till sist trötta ögon och det fick bli hemåt. Just de. Sprang även på Gertza Sjöööberg.

Bagarn in action

Aguson på scenen, mycket bra!

Två fina! Tank och Fredrik

Jorråsåatte. T fick leka med ljud lite. Jögga hävdar bestämt att han har sparat
 material där T medverkar (spelandes bas?!) till Emilias hit "Big big world"
Åhh, detta måste rotas fram. Jag hoppas så mycket att denna info är korrekt :D

 

Vansinnig. Galen och precis tokfrustrerad.

Har haft en underbar helg på alla sätt. Imorgon upp tidigt och hoppa, möte klockan 8.00. Ujuj, va tidigt. Dax att leta fram julpyntet oxå, fy. Inte sugen på det alls om jag ska vara ärlig.

 

Tele 2. De ska få sej ett litet samtal imorgon. Bara ett litet kort samtal, hoppas jag. För det är fasen inte mej det är fel på, det är dem. Och nu kan det bli så att vi måste göra slut. På rikt, för så här kan vi inte ha det. Och nej, prata om det kommer inte hjälpa. Vi måste komma fram till en konstruktiv lösning och kanske är detta den enda tänkbara utvägen.....

Sjukt störigt hur som haver.

Hej påt!

 

Have it King u all!